Att arbeta med framtidsberättelser handlar inte bara om att föreställa sig framtiden – utan om att gestalta den. Ett väl genomtänkt berättargrepp gör framtidsvisionen både levande och trovärdig.
Nedan följer centrala perspektiv som kan diskuteras eller användas som stöd i skrivprocessen.
1. Berättarperspektiv – vem ser framtiden?
Berättarperspektivet påverkar hur läsaren upplever berättelsen. Två vanliga former är:
- Förstapersonsperspektiv (”jag”)
Ger närhet och inblick i en enskild persons tankar och känslor. Passar bra för inre reflektion och identifikation. - Tredjepersonsperspektiv (”han”, ”hon”, ”hen”, ”de”)
Ger möjlighet att följa flera karaktärer och skapa en bredare bild av framtiden. Kan vara allvetande eller begränsad till en persons perspektiv.
I berättelser om framtiden kan det vara intressant att låta perspektivet skifta – till exempel mellan människa och maskin, individ och samhälle, eller nuet och framtiden.
2. Dramaturgi – berättelsens byggstenar
En framtidsberättelse blir starkast när den följer en tydlig struktur. En klassisk dramaturgisk modell kan fungera som ram:
- Anslag – vi kastas in i berättelsen; något väcker intresse.
- Presentation – konflikten, huvudpersonerna och miljön introduceras.
- Stegring – spänningen ökar; hinder, allianser och oväntade vändpunkter uppstår.
- Konfliktlösning – berättelsen når sitt klimax; konflikten får sin upplösning.
- Avtoning – berättelsen rundas av; eventuella bikonflikter får sitt slut.
Framtidsberättelser mår ofta bra av överraskningar och plantering av ledtrådar som senare får betydelse – små detaljer som hjälper läsaren att se samband.
3. Karaktärer – framtidens människor (och icke-människor)
Karaktärerna bär berättelsen. De kan vara människor, AI-system, samhällen eller symboliska gestalter. Diskutera gärna:
- Protagonisten – den centrala karaktären som utvecklas genom berättelsen.
- Antagonisten – motkraften, som kan vara en individ, ett system eller en idé.
- Bikaraktärerna – de som kompletterar eller utmanar huvudpersonerna.
En framtidsberättelse blir ofta mer trovärdig om karaktärerna känns komplexa, med egna drivkrafter, svagheter och förändringskurvor.
4. Miljö och världsskapande
Att skriva om framtiden innebär att skapa en värld – realistisk, utopisk eller dystopisk. Här kan eleverna fundera på:
- Fysisk miljö: Hur ser städer, skolor, bostäder, transporter och energi ut i framtiden?
- Social miljö: Vilka värderingar, relationer och normer präglar samhället?
- Symboler: Vilka tecken, varumärken eller teknologier har fått ny betydelse?
- Fiktiv eller verklig koppling: Hur mycket av vår egen samtid känner vi igen?
Att bygga framtidsvärldar handlar inte bara om teknik – utan också om kultur, känslor och identitet.
5. Händelser, symboler och vändpunkter
För att skapa spänning och djup i berättelsen kan författaren använda olika berättartekniska verktyg:
- In medias res – att börja mitt i en dramatisk händelse.
- Symboler – objekt eller återkommande motiv som bär mening (t.ex. en drönare, en färg, ett väderfenomen).
- Planteringar – små antydningar tidigt i texten som senare får betydelse.
- Vändpunkter – ögonblick där allt förändras och berättelsen tar ny riktning.
I framtidsberättelser kan dessa grepp användas för att överraska läsaren – eller för att visa hur snabbt världen kan förändras.
Sammanfattning
Genom att arbeta med berättarperspektiv, dramaturgi, karaktärer, miljö och symbolik utvecklar eleverna både sitt berättande och sitt framtidstänkande.
En Futures Day handlar därför inte bara om att skriva science fiction – utan om att gestalta visioner, dilemman och drömmar som säger något om vilka vi är, och vilka vi kan bli.