Vad händer egentligen när elever skapar berättelser med text och bild med hjälp av AI? Det har forskare vid Jönköping University samarbetat om med en närliggande gymnasieskola sedan våren 2023. I projektet Futures Day uppmanas eleverna samarbeta med generativ AI (Gen-AI) i skapandet av både text och bild till deras berättelser på temat ”teknik, hållbarhet och framtider”. Forskarna kan genom att analysera skärm- och ljudinspelningar från elevernas arbete visa på tre faser i skrivprocessen där människa och AI samverkar på nya sätt.
Läsande och skrivande innehåller idag både digitala och analoga aktiviteter som ger upphov till hybrida möjligheter för tänkande och skrivande i en digitaliserad värld. Utvecklingen av elevers digitala kompetens har varit en del av svenska styrdokument sedan 2018 men idag finns ett spänningsfält mellan olika narrativ kring vad kommande generationer behöver. Å ena sidan utmålas AI som framtiden och något som medborgare behöver kunna använda på ett kompetent och produktivt sätt men med ett kritiskt förhållningssätt. Samtidigt har ett narrativ som förespråkar analoga aktiviteter, inte minst för yngre barn, vuxit fram. Dessa två tankevärldar upprätthåller en dikotomi som andra menar redan är upplöst eftersom normen numera är hybrida aktiviteter och praktiker där samarbete mellan människa och teknik är centralt. Att utesluta AI eller andra digitala resurser från undervisning och lärande blir svårt och problematiskt när teknologin är en del av ungdomars vardag. Detta var en utgångspunkt i samarbetsprojektet Futures Day. Analysen av empirin syftade till att bidra med exempel på vad hybrida och sammanflätade skrivpraktiker innebär i en skolkontext samt en förståelse för hur sammanflätningar av analoga och digitala praktiker uppstår. Fokus i analysen är på hur praktiker uppstår och utvecklas då ny teknik introduceras och hur förutsättningar för meningsfulla skrivpraktiker där eleverna är kreativa subjekt i en värld med AI-agenter kan utvecklas.
Tre faser i skrivprocessen
Analysen visar att i början av skrivprocessen används Gen-AI sparsamt och att eleverna fokuserar på de instruktioner som de fått av läraren och att deras föreställningar om framtiden och teknikens roll blir synliga. Att arbetet ramas in som en skoluppgift är tydligt under hela dagen och både avgränsar och ger näring åt den kreativa processen. Eleverna skriver främst i ett Word-dokument och kommer överens om en inledning på berättelsen, när och var berättelsen utspelar sig samt vilka huvudkaraktärerna är. Gen-AI används främst för att t.ex. generera förslag på namn till karaktärerna. Beskrivningar och spekulationer om framtiden speglar främst nutidens teknik och sammanhang, som att en AGI-robot introduceras i ett klassrum. Denna diskursiva låsning är ett argument för att arbeta med framtidsscenarier i skolan för att utveckla elevers förmåga att förstå konsekvenser av teknik i ett samhällsperspektiv och se alternativ för framtiden.
Det är främst i den andra fasen som en sammanflätad skrivpraktik tar form. Elever och Gen-AI kommunicerar genom promptar för att producera AI-gerererad text. När eleverna bearbetar de AI-genererade texter blir Gen-AI en gruppmedlem i ett kreativt samarbete. Eleverna utgår från en narrativ ram och engagerar AI:n genom direkt tilltal om att de ska skriva tillsammans. De modifierar promptarna för att skapa en text som överensstämmer med den berättelse som de tänkt sig. Inom den narrativa ramen ges AI:n handlingsutrymme att autogenerera text vilket speglar vanliga föreställningar om AI som ett redskap för just detta ändamål. Denna föreställning utmanas dock när eleverna inser att de behöver kunskap för att kunna formulera produktiva promptar. I de långa AI-genererade texterna väljer eleverna ut textsjok som införlivas med den text som de skrivit i Word-dokumentet. Snarare än att vara ett okritiskt ”klipp-och-klistrande” handlar det om omformuleringar av text genom att kombinera text som genererats av språkmodellen och av eleverna. Det sker därmed en förändring i författarskapet som historiskt setts som en mänsklig position men som nu framträder som ett sammanflätat författarskap där människa och teknik samverkar.
I den tredje fasen hamnar Word-dokumentet åter i fokus men nu med en text som är skapad av både eleverna och språkmodellen. Texten granskas noggrant och kritiskt av eleverna och de upptäcker skillnader i text genererad av dem och av AI vad gäller ordval och stilistiska drag. Eleverna diskuterar om de skulle formulera sig på samma sätt om de skrivit texten utan språkmodellens medverkan. Gen-AI har bidragit med idéer i skrivprocessen men har också en egen kreativ stil som eleverna uppfattar som avvikande. Skoluppgiften gör sig här påmind då elevernas ansvar för texten som de ska lämna in till sin lärare kommer på tal: Kan de lämna in en text som tydligt avviker från deras sätt att formulera sig? Även om de fått instruktioner att använda Gen-AI så är de osäkra på om de vill lämna in en text där detta samarbete märks.
Skrivpraktiker omförhandlas
Sammantaget visar de tre faserna på hur strategier formas under arbetet med att samskriva med en språkmodell. Strategierna innebär en omförhandling och omvandling av relationen mellan människa och teknik och av praktiker för skrivande. Den sammanflätade praktiken förändrar roller och föreställningar om författarskap och hur arbetet distribueras mellan aktörer. Dessutom visar analysen på hur framtidsperspektiv i undervisningen bidrar till elevers tänkande och spekulerande kring tekniken i framtidenen. Elevernas aktiva deltagande framträder både i föreställningar om framtida scenarier, i att samskapa en text samt i omförhandlingen av vad kreativt skrivande innebär i hybrida praktiker. Det hybrida och sammanflätade författarskapet utmanar det narrativ som separerar teknik från språk. Elevernas förståelse för skolans institutionella normer och att det är människans som bär det intellektuella arbetet syns i deras ifrågasättande av språkmodellens bidrag i skrivprocessen, trots dess produktivitet i de tidiga faserna.
Studien pekar därmed tydligt på det orimliga i att upprätthålla en dikotomi mellan det analoga och det digitala och mellan människa och teknik. I stället tydliggörs ett behov av att utforska elevers förnyade literacypraktiker för att förstå kreativt skrivande som ett samspel mellan aktörer så som elever, språkmodeller, pedagogiska utgångspunkter och temporala erfarenheter och föreställningar om dåtid, nutid och framtid. I mötet mellan teknik- och svenskämnet skapas nya sätt att tänka kring kreativt skrivande, lärande och kunskapande. För att möta en ökad användning av AI och andra teknologier behöver undervisningen inkludera hybrida och sammanflätade sätt att skriva. Snarare än att se det som att tekniken tar över skrivandet, behöver det skapas utrymme för meningsfulla skrivpraktiker där eleverna är aktiva, tänkande och kreativa aktörer i en digitaliserad värld.
Studien görs av Anna-Lena Godhe, Ylva Lindberg och Maria Bäcke från Jönköping university i samverkan med representanter för skolhuvudmän och skolor. Kommande publikationer:
Godhe, A-L., Lindberg, Y., Bäcke, M., Haglind, T., Galbratith, A., Selvander, F., & Rangsjö, J. (2026). Futures Day: Framtidsperspektiv och kollaborativt skrivande med GenAI i svensk- och teknikämnet på gymnasiet. Nationella konferensen i Svenska med didaktisk inriktning (SMDI 2024), Luleå Tekniska Universitet.
Lindberg, Y., Godhe, A-L. & Bäcke, M. (nov 2025). The Unbearable Lightness of Imagination in a GenAI Era. I Jandrić, P., Suoranta, J., Teäs, M. & Davis, H. (eds.), Postdigital (Re)Imaginations: Critiques, Methods, and Interventions. https://link.springer.com/book/9783032015389#overview
Inlägget först publicerat på timda.nu: https://timda.nu/2025/09/15/generativ-ai-som-medforfattare-nar-elever-skriver-framtidsberattelser/?fbclid=IwdGRjcAM2MHBjbGNrAzYwXWV4dG4DYWVtAjExAAEeeS2biRThlwYExNLLyo72k-ihQtnXcW7LPVnedOlawxghRzUYUGclEaeZhqA_aem_6vHnULmORg–nJlSXPpdAg
